Konsten att bygga en cykel - del I
Planering och design
Cyklar, som alla andra industriellt tillverkade konsumtionsvaror, är massproducerade. Inte sällan i låglöneländer i Asien. Det behöver inte innebära att det är dåliga cyklar som produceras, förutsatt att man inte väljer något i det nedre prissegmentet. Problemet är istället just masstillverkningen, som med nödvändighet, för att uppnå ”economics of scale”, innebär en begränsning av utbudet, och av vad som är lönsamt att tillverka.
Därför är en handbygd cykel eller en cykel från någon mindre nischtillverkare det enda alternativen om man vill ha något utöver det som marknaden erbjuder. Det kan vara en cykel med tävlingsgeometri i moderna stålrör som har plats för stänkskärmar, det kan vara en cykel gjord för långa dagar i sadeln med plats för, och med en geometri avpassad för, däck med större diameter för en komfortablare gång men utan att man kompromissar i materialvalet. Möjligheten att redan på designstadiet välja de komponenter som ska användas på den färdiga cykeln är unikt för en handbyggd cykel, en cykel som blir en helhet inte ett antal sammansatta komponenter som fungerar mer eller mindre bra tillsammans. Resultatet blir en personlig cykel. En cykel som utgår från användarens fysiska mått, men där cyklistens erfarenheter och egna preferenser är avgörande för slutresultatet. Två fysiskt identiskt lika personer kan komma fram till och favorisera två olika cyklar. Det handlar ytterst om tycke och smak och värderingar.
Det finns inga enkla svar på hur man får den perfekta geometrin för en viss person. Om jag tar mig själv som exempel har mina fysiska mått inte ändrats nämnvärt sedan jag byggde min första cykel för 20 år sedan. Jag väger i stort sett lika mycket, och är lika lång. Däremot är jag lite stelare i nedre delen av ryggen, dessutom så har mina preferenser ändrats, och min cykling idag fyller andra behov än då etc. Följaktligen skiljer sig den cykel, eller de cyklar jag bygger åt mig själv idag från den/de jag fördrog för 10, 15 eller 20 år sedan. Man kan, genom att ta vissa kroppsmått, komma fram till en ramgeometri som med de justeringsmöjligheter sadelstolpe och styrstam ger passar cyklisten helt ok. Men vill man nå längre så är det nödvändigt att ta hänsyn till cyklistens subjektiva input. Vad som passar för honom eller henne. Jag läste en gång ett citat av den Italienske rambyggaren Pegoretti där han beskrev fördelen med att bygga två ramr åt en kund, där erfarenheterna från den första cykelramen blev utgångspunkten för diskussionen kring ram nummer två. Något ambitiöst kanske, men det säger en del om hur komplex frågan kan vara.
Priset för en handbyggd individuellt anpassad ram blir dessutom inte dyrare än en massproducerad carbonram försedd med något välkänt varumärkes dekaler. Tar man sedan även med skillnaden i förväntad livslängd i en ekonomisk jämförelse så talar det också den handbyggda cykeln.
