Konsten att bygga en cykel - del II
Stål, eld och lod
Jag bygger bara i stål, även om jag har utrustning för, och behärskar aluminiumsvetsning. Stål är förhållandevis billigt, är lätt att arbeta med, är hyfsat miljövänligt och en cykel byggd i stål har, om den är korrekt byggd, lång livslängd. Under senare år så har det kommit fram nya stållegeringar som skiljer sig mycket från de som tidigare var norm. Förr var nästan alla kvalitetsramar byggda i antingen Reynolds 531 och Columbus SL. Bland nya rör som kommit undfer senare år kan nämnas Columbus Spirit. Vinsten med de nya stållegeringarna är att det går att använda rör som har en godstjocklek på omkring 0,4 mm där röret är som tunnast, detta ger en både lättare och spänstigare ram. Cyklar sälj ibland med argumentet att dom är så styva att maximalt med kraft används till att driva cykeln framåt, detta är ett tveksamt påstående. En bra cykel är en mix mellan olika egenskaper där styvhet är en egenskap och flexibilitet är en annan. Ramar byggda av stål sägs ge en speciell känsla, moderna stålkvaliteter som Columbus Niobium och Nivacrom gör detta ännu tydligare.
Jag bygger både med muffar och utan. Båda metoderna har sina för- och nackdelar. Båda metoderna ger en stark och hållfast ram. Muffar uppfattas av många som estetiskt tilltalande och kan sägas vara det klassiska sättet att bygga ramar. När jag inte använder muffar tigsvetsar jag helst. Anledningen till detta är att jag gillar att tigsvetsa och att jag har en bra svets! Alternativet - att slaglöda utan muffar, så kallad "fillet brazing" - är mer arbetskrävande och därmed dyrare. Men rätt gjort så är det väldigt snyggt. Fördelen med både tigsvetsning och "fillet brazing" är att man är helt fri att designa en ram med vilka vinklar som helst. Muffar kommer i vissa bestämnda vinklar. Dessa kan, och måste, justeras för att passa den aktuella ramens vinklar om dessa inte stämmer överens. Det finns dock begränsningar för hur mycket man kan justera muffarna utan att de samtidigt deformeras. Muffar kan också tillverkas från scratch, detta är dock tidskrävande.
Min tillverkningsprocedur är oftast följande. Jag börjar med att göra ett antal delmoment, styrröret löds/svetsas med toppröret, sadelröret sätts ihop med vevlagerhylsan som planfräses och riktas mot sadelröret. Kedjestagen sätt ihop med gaffeländarna, sadelstagen får sina avslutningar som ska möta sadelmuffen. Efter det sätts allting upp jiggen och alla muffar och lödpunkter stiftas. På det här stadiet, och om passningen är bra mellan rör och muffar, kan ramen tas ut ur jiggen utan att geometrin ändras. Det är viktigt att ramen inte sitter i spänn när den är monterad i jiggen, är passningarna inte bra så tas ramen isär och justeras och sätt upp jiggen på nytt. Detta kan behöva göras ett par gånger innan allt är ok. Efter det löds ramen, delvis i jiggen och delvis fritt. Bygget av en tigsvetsad ram följer i stort samma upplägg, men där görs all passning i jiggen. Och i stället för stiftning så häftsvetsas ramen.
En fördel med stål, som kan vara bra att känna till, är att en skadad cykelram går att reparera med samma tekniker som den en gång byggdes med. Man kan också modifiera en stålram, t.ex. om man vill bygga om en gammal racer till en fixie, eller på annat sätt anpassa ramen för utrustning som kräver pålödda detaljer. Det går till exempel att löda fast fästen för pakethållare om det saknas. Jag har genomfört en hel del modifieringar och reperationer av cykelramar.
